LoneRanger

Ikväll har vi julfest med jobbet.
Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot den.
Förtjusning för att få dricka mig full i offentlig miljö, skräck för att det är just i offentlig miljö och rädsla för att inte bli insläppt när jag kommer hem.

Min supning på slutet har inte gått så bra, eller, supningen har gått kanon och det är väl det som vart problemet.
Förra gången vi hade fest på jobbet så blev jag utmanad av Sniper och Snipers brorsas kompis lillebror på shotrace.
Eftersom man har svårt att säga nej till all form av tävlan och kände även mitt ansvar att sätta dessa ungtuppar på plats i rent utbildningssyfte, suparrutinens skola, så kunde jag ju inte tacka nej. Behövde inte ens betala mina egna shots så var ju inte så mkt att fundera över.

När jag svept mina sju shots på cirka 1,3 sekunder så har småpojkarna bara sippat på första och ger upp efter tre shots.

Av nån anledning orkade jag senare på natten inte gå hela vägen från taxin och in i huset utan valde att lägga mig på den härligt hårda betongplattan under carporten. Kändes så friskt när snön blåste mig i ansiktet och bilarna utgjorde en sån trygghet.
Detta genialiska tilltag belönades med luftrörsinflammation i två månader och lätta segrar för vita laget i innebandyn.

Funderar på att ta det lungt ikväll, bara ett problem, jag vet inte hur man gör.